Till huvudinnehållet
Stäng meny

Att anmäla

Som ledare i barn- och ungdomsverksamhet är det viktigt att alltid se till barns och ungas bästa. Det innebär att om du ser, får reda på eller misstänker att en ung person i din verksamhet far illa bör du agera. När det gäller sexuella övergrepp och kränkningar har du som arbetar med ideell verksamhet i föreningslivet ansvar för de barn och unga som finns där. Om man misstänker att ett barn far illa bör man anmäla det till socialtjänsten eller polisen så att barnet kan få skydd och hjälp. Att veta hur du ska göra i en krissituation ger trygghet och mod att agera när det känns svårt och obehagligt. Diskutera därför igenom vilka rutiner ni ska ha i er organisation i fall ni misstänker att en ung person far illa eller har blivit utsatt för något. Vem gör anmälan och hur. Personliga relationer i en förening eller församling kan påverka agerandet och göra det särskilt svårt att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn utsätts för sexuella övergrepp. Att skriva ner de rutiner som ni kommer fram till i en handlingsplan kan göra det lättare att agera.

När en anmälan är gjord är det viktigt att stötta dem som har eller antas ha blivit utsatta. Det är också viktigt att ha en tydlig kommunikationsstrategi för att undvika att felaktig information sprids. Var tydlig med vad ni som förening eller trossamfund gjort, vad ni vet och inte vet.

Att anmäla till socialtjänsten

Du kan alltid ringa socialtjänsten i din kommun och rådgöra kring hur du ska agera och om du bör göra en anmälan. Man kan göra en anmälan anonymt om man inte är anmälningsskyldig men så snart man lämnat sitt namn kan socialtjänsten röja uppgiften för den anmälan gäller. Det krävs mycket starka skäl för att socialtjänsten inte ska röja namnet på den som gjort anmälan om den enskilde begär ut uppgiften.

Att anmäla sin oro gällande ett barn kan kännas obehagligt. Det kan handla om en oro för att föräldrar eller andra vuxna som du har en relation till ska bli upprörda eller en oro för att du kanske har misstolkat situationen. Ditt ansvar är dock att utgå från din egen oro med barnets bästa för ögonen. Om det går kan det vara bra att prata med barnet eller den unge om att du tänker göra en anmälan till socialtjänsten. Om du däremot misstänker att du kan försätta barnet i en alltför svår situation om du berättar om att du ska göra en anmälan, eller om du misstänker att ett brott har begåtts kan det vara bättre att inte prata med barnet om att en anmälan ska göras.

I Socialtjänstlagen uppmanas var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa att anmäla detta till socialtjänsten. Den som inom ramen för sin yrkesutövning kommer i kontakt med barn och unga måste anmäla misstanke om missförhållande till socialtjänsten i kommunen. För dig som är ideellt engagerad som barn- och ungdomsledare föreligger ingen skyldighet utan du uppmanas i stället, liksom alla andra i samhället, att anmäla misstänkar om att ett barn far illa inom din verksamhet eller utanför den. Du behöver inte veta exakt vad som hänt utan det du anmäler är din oro för barnet eller den unge utifrån vad du sett och hört. Socialtjänstens jobb är att ta reda på vad som hänt och vilket stöd de inblandade personerna kan tänkas behöva. Har ni även gjort en polisanmälan kan det vara bra att informera socialtjänsten om detta när ni anmäler. Det underlättar både socialtjänsten och polisens arbete.

Du kan även välja att anmäla anonymt. Detta kan göra att det känns lättare att göra en orosanmälan men det finns vissa nackdelar med anonyma anmälningar. Socialtjänsten kan behöva stämma av saker med anmälaren vilket omöjliggörs om anmälan gjorts anonymt. Gör därför upp, vid anmälningstillfället, om en tid då du återkommer i det fall du gör en orosanmälan anonymt. Detta ger den utredande socialsekreteraren möjligheter att stämma av uppgifter som kan vara oklara. Känner du dig osäker på om och hur du ska informera föräldrarna om att föreningen gjort en orosanmälan till socialtjänsten kan du rådgöra med socialsekreteraren om det.

Vill du läsa mer om att anmäla? Läs Socialstyrelsens skrift Anmäla oro för barn. Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare. (pdf) Öppnas i nytt fönster.

Att anmäla till polisen

En polisanmälan görs om du misstänker att ett brott har begåtts. Sexuella övergrepp kan innefatta flera olika slags brott och du behöver inte veta vilken brottsrubricering som är den riktiga eller ens om ett brott har begåtts eller ej, det du anmäler är din misstanke och det är polisens och åklagarens uppdrag att utreda vad som hänt. Anmäl till polisen så nära händelsen som möjligt. Inte sällan vill man inom föreningen ta god tid på sig, prata med varandra på ett eller flera styrelsemöten för att komma fram till om man ska gå vidare och i så fall hur. Även om viljan att göra rätt är god kan ett sådant förfarande vara problematiskt i fall man väljer att kontakta myndigheter som socialtjänst och polis. För att de ska kunna klarlägga vad som faktiskt har hänt är det viktigt att de får möjlighet att prata med de närmast berörda innan ”alla pratat med alla”, rykten uppstått och spridits, händelsen eventuellt ”kryddats” och förvrängts.

Även om den svenska straffmyndighetsåldern är 15 år kan en polisanmälan göras om den misstänkte gärningspersonen är yngre än 15 år. Polisen skickar då vidare anmälan till socialtjänsten som i stället utreder den unges situation för att se om han eller hon kan behöva någon hjälp. I anmälningar där minderåriga är inblandade kontaktar polisen alltid socialtjänsten men det är naturligtvis bra om ni i er verksamhet också gör det. Meddela dock polisen om ni redan gjort en anmälan till socialtjänsten.

Generellt gäller att det alltid är bra att dokumentera sina iakttagelser. Skriv ner din oro, vad som föranledde den, vad du sett eller hört, vilka som var närvarande och när det skedde. Att skriva ner sin oro och sina misstankar innebär inte att du själv ska börja utreda vad som hänt, inte heller att du ska avvakta att anmäla för att samla bevis utan för att du ska kunna vara så tydlig och konkret som möjligt om din förening beslutar att göra en polisanmälan. Anmälaren får vara anonym men ju mer polisen har att utgå från desto mer sannolikt är det att de inleder en förundersökning. Tänk på att du som ledare kan vara ett viktigt vittne i utredningen då du kanske hört en berättelse eller gjort iakttagelser, till exempel skador.

Polisens webbplats (länken öppnbas i nytt fönster) kan du läsa mer om vad man bör tänka på vid en polisanmälan.