Till huvudinnehållet
Stäng meny

Att tala med barn och unga om din oro

Bild på Moa Mannheimer

 

Att lyfta sin oro för att en ung person som man har i sin verksamhet ska vara utsatt för sexuella kränkingar eller övergrepp väcker många känslor. Oro, rädsla, obehag. Men vad händer om vi inget gör? Vad händer om alla vuxna kring barnet eller ungdomen avstår från att lyfta frågan just på grund av dessa känslor? Här kommer lite hjälp på vägen av Moa Mannheimer, psykolog och enhetschef vid Bup Trauma i Stockholm. Hon svarar på några frågor om att prata med barn om sexuella kränkningar och övergrepp.

 

Varför bör vi prata med barn och unga om sexuella kränkningar och övergrepp?

Att barn och unga råkar ut för mindre sexuella kränkningar är rätt vanligt förekommande. Barn berättar inte spontant om saker som är väldigt jobbiga, som de skäms över eller där det kan finnas en förvirring kring vems ansvar det är, vilket inte sällan är fallet med sexuella kränkningar. Vi har dessutom en föreställning om att vi skulle märka om det händer något, men så är det inte. Både förövaren och den som är utsatt döljer det bra, men av olika anledningar. Därför räcker inte stödfunktioner och policydokument räcker utan vi måste ändå fråga barn om vi känner oro för denne.

 

När ska man prata med den person som man känner oro för?

Försök att prata med den unge när du känner oro för hen. Du behöver inte ha bevis utan utgå från din egen känsla av oro och fråga. Det finns så många sätt som barn kan reagera om de har blivit utsatta för en sexuell kränkning eller ett övergrepp. På vissa märks det tydligt att de inte mår bra men på andra märks det inte alls. Första gången man tar upp frågan är det inte ovanligt att man får svaret: ingenting, på frågan om något har hänt som gör att personen exempelvis ser ledsen ut. Fråga igen vid ett senare tillfälle och gärna lite enskilt. ”Jag frågade ju förut och jag undrar fortfarande…” Visar sig oron vara befogad är det inte fel att ge sig själv betänketid. Du kan exempelvis säga ”Detta låter som något som jag skulle kunna behöva hjälpa dig med. Jag måste fundera lite på hur vi ska lösa det”. Glöm då inte bort att du måste återkomma till den unge och berätta vad du landat i. Om däremot ett övergrepp har begåtts kan man inte göra mycket mer än att anmäla till socialtjänsten och polisen. Unga behöver märka att vuxna agerar och tydligt tar ansvar för det som händer. Det kanske inte är du som kan lösa den unges hela problem men du kan vara ett stöd, lotsa vidare och hantera situationen i föreningen.

 

Hur ska man prata med barn och unga om sexuella kränkningar och övergrepp?

Får du vetskap om något som gör dig orolig eller undrande, prata med den personen som det handlar om och säg något om varför är du orolig. Man kan även prata om saker som man är osäker kring, exempelvis att man kanske har undrat hur det är mellan den unge och en annan person och beskriva vad man sett som gjort en orolig. Ju yngre personen är desto mer konkret, kring vad man har sett, behöver man vara. Gör ingen internutredning men bekräfta den unge ”Det låter inte som du gillade det alls, det här måste vi få hjälp att lösa, det ska inte du behöva känna, hur känns det för dig, vad tänkte du då…….”

Handlar det om en händelse mellan barn och ungdomar så bör man prata med båda två, men inte samtidigt i första steget. Ser man något som sker är det jätteviktigt att som ledare agera i stunden och sen prata om att det är okej att säga ifrån.