Till huvudinnehållet
Stäng meny

Att upptäcka signaler

Bild på professor Carl-Göran Svedin

 

Att se och tolka signaler på att någon är utsatt för eller har varit utsatt för kränkningar eller ett övergrepp är något som många kan känna behov av att kunna. Hur kan man som ledare se eller förstå att någon i gruppen är utsatt för någon form av övergrepp? Finns det några varningssignaler som man kan vara uppmärksam på? Vi har ställt några frågor till professor Carl-Göran Svedin, vid Linköpings universitet, som har lång erfarenhet av behandling och forskning om barn och unga som utsätts för sexuella övergrepp.

Hur kan man som ledare se eller förstå att ett barn i gruppen är utsatt för någon form av sexuella övergrepp?

För det första så tror jag att en förutsättning för att se eller förstå är att man har basala kunskaper om vad sexuella övergrepp är (definitioner och olika former), förekomst i olika åldrar, risker och vilka som är förövare. Utan den kunskapen är det svårt att uppfatta barns signaler.

För det andra måste vuxna som arbetar med barn inom ledarledd verksamhet våga prata med varandra om att sexuella övergrepp och sexuella trakasserier förekommer, ja kanske till och med inom den egna föreningen. Det blir ofta en fråga om förhållningssätt inom den egna verksamheten och om attityder – ”det händer aldrig här”.

För det tredje så är det en förutsättning för att våga se och förstå, att man vet hur man ska förhålla sig till sina misstankar om att ett barn är eller har varit utsatt för sexuella övergrepp. Varje förening behöver en handlingsplan – ett regelverk som stöd – ”så här gör vi vid misstankar om sexuella övergrepp”.

 

Finns det några särskilda symtom, tecken eller signaler som uppkommer hos barn som utsatts för sexuella övergrepp?

Både ja och nej. Alla symtom, beteendeproblem och svårigheter som barn kan visa är ospecifika dvs det finns många olika orsaker till varför ett barn mår dåligt. Vissa symtom är dock vanligare bland barn som varit utsatta som t.ex. posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). PTSD kan visa sig genom sömnsvårigheter och mardrömmar, att barnets lekar blir mindre spontana och där barnet i sin lek, upprepar delar av den traumatiserande händelsen. Barnet kan också ha ett undvikande beteende där de inte vill tänka på eller göra samma saker som tidigare, inte vill vara på vissa platser eller leka vissa lekar (som påminner om händelsen). Blir barnet ändå tvingas till detta utlöser det obehag, oro och ibland panikkänslor. I PTSD ingår också att barnet är överspänt med en förhöjd vaksamhet är lättoroad och rädd vilket ofta medför koncentrationssvårigheter och irritabilitet. En del barn kan stundtals verka frånvarande med svårigheter att komma ihåg saker och ibland ha en känsla av att vara utanför sin kropp (dissociation). Utöver PTSD så kan barnen uppvisa ett sexualiserat beteende (hos mindre barn onani och hos äldre sexuellt utlevande). Det omvända kan också ses dvs att inte vilja klä av sig och visa sig naken eller duscha. Andra vanliga symtom hos mindre barn är oro, ångest, matproblem, magont och ett regressivt beteende medan likgiltighet, olust, aptitlöshet, uppgivenhet, skolproblem, depression, självdestruktivitet kan ses hos tonåringar.

Konsekvensen är att vi aldrig kan veta varför ett barn mår dåligt genom de symtom som barnet uttrycker utan den enda vägen att få reda på om ett barn varit utsatt för sexuella övergrepp är att våga se och prata med barnet. Särskilt viktigt blir detta då ett barns hälsa och beteende förändras.

 

Finns det några särskilda symtom, tecken eller signaler som indikerar en förövare?

Nej det är svårt att se tecken och signaler om någon har ett sexuellt intresse av barn. Förövare är ofta barnorienterade, vänliga och populära hos barn och föräldrar. Förövare närmar sig oftast barnet då han eller hon är ensam med barnet. Barn kan dock berätta att de tycker att en vuxen ledare eller lärare är närgången, kladdig, ”ska alltid vara med när vi duschar” och sådana signaler ska alltid tas på allvar. Ett ospecifikt tecken som man bör tänka på är när en ledare ofta hittar förevändningar att vara ensam med barnen. Exempel kan vara att han eller hon erbjuder sig att komma tidigare eller stanna kvar för att öppna eller stänga lokalen.

 

Vad gör jag om jag tycker att ett barn eller ungdoms beteende är oroande och får mig att misstänka eller tro att denne kanske ha varit utsatt för någon form av övergrepp?

Det är viktigt att prata med någon kollega om den oro man har och om någon annan uppfattat barnets beteende på samma sätt eller vet något som kan förklara barnets beteende.

Prata med barnet och berätta varför du känner en oro. Försök få barnet att berätta hur det mår och om de upplever något som bekymmersamt. Har någon varit dum eller har någon behandlat dig på ett sätt som du inte gillar?

Varje medborgare bör anmäla till socialtjänsten när ett barn far illa, men det är dock ingen skyldighet om inte verksamheten bedrivs av en myndighet eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet.